Krapula, (K)ledos och kristendom.
– sammanfattning av Lekis 3
Lägret rör sig med snabb takt mot sitt slut. Bakom oss har vi flera dagar av intensiva diskussioner, skratt och tårar (andelen stickor i fötterna har visat sig växa exponentiellt dag för dag). Sakta men säkert börjar det vara dags att tänka på livet där hemma och midsommaren. Framför oss har vi dock fortfarande en kväll fullspäckad med fina program, däribland uppträdanden av lägrets egna (K)ledos och en riktig fest hos Mange, som leds av ett ledarteam som korkat de sista Noccona i kylskåpet. Kvällen kommer nog att blir riktigt nätti nätti.
Dagens tema har varit ansvar – kristendom i praktiken. Det får mig att tänka på Matteus och hur mycket Matteus gemenskap betyder såväl för konfirmanderna som för hjälpisarna, unga ledarna och vuxenledarna. På läger lever vi alla i någonslags social symbios där hela lägret omfamnas av en väldigt intensiv gemenskap. Jag hörde ordet ”Lekiskrapula” första gången som konfirmand och har upplevt det varje år sedan min egna skriba. Det är inte så att vi sitter och smuttar kyrkvin sista kvällen, utan ordet används för att beskriva den sociala krapula som uppstår efter lägret. Övergången från konstant tjatter och musik till den ro man kommer hem till tar en dag eller två att vänja sig vid. Trots att lägret tar slut, avslutar vi ändå inte kapitlet för Lekis 3 2023. Än finns det möten inför konfirmationen i stan och ett helt skribaweekend att se fram emot!
Här i Matteus har vi verkligen världens bästa ungdomar. Det känns hoppfullt att den kommande generationen av ledare redan i så ung ålder kan ta ett sånt stort ansvar på lägren. Samtidigt skulle ingenting vara möjligt utan det otroliga arbete alla äldre ledare gör. En speciellt stor shoutout vill jag ännu ge till Matteus egna heliga trio, Pati, Daniel och Tonja. Ni är alla guld värda.
– Tiffany Romar
Matteus Ungdom 