Publicerad i Matteus Ungdom

Lekiskrapula

En del av er vet känslan av att inte må bra dagen efter att ha njutit av föregående kväll. Det känns kanske tomt, illa eller allmänt som en känsla som är både svår att undvika och att få bort.

Lekis har en egen variant av det.

Nej, vi ledare sitter inte uppe i sakristian och dricker nattvardsvin – jag talar om ett koncept jag först hörde namnet till när jag var andra-års hjälpis. Ett koncept som kallas Lekiskrapula.

Varje år, efter att man sagt farväl åt ett läger och tagit sig hem så lider många ungdomar av en tom känsla. En social bakfylla kan man väl kalla det. Man har just spenderat många dagar tillsammans med tiotals trevliga människor, delat nästan varje stund under dessa dagar med varandra i både skratt och gråt, och haft massor att göra varendaste en timme.

Och ett-tu-tre tar det slut. Man behöver inte längre vakna 9.00 för att hinna på morgonandakt, man behöver inte längre rusa från ett diskussionspass till sportplanen för att leka, och man behöver inte längre sitta och skratta under möten flera gånger under dagen.

Inte bara ”behöver inte”, man helt enkelt kan inte.

Vardagen, speciellt under korona, ser ganska annorlunda ut än livet på ett skribaläger. Övergången är väldigt snabb och det blir en sorts chock för hjärnan och kroppen. Man kanske inser hur trött man är, hur lite man har att göra eller kanske man inser hur mycket man har väntat på att få en längre stund ensam.

Det är det som kallas Lekiskrapula. Och jag har inte varit med om en ända gång då jag inte haft en sån känsla när jag tagit mig hem.

Jag frågade också Tonje om hon någonsin haft Lekiskrapula. Hon behövde inte tänka en sekund, som om det var en självklarhet att alla har det.

Imorgon är det dags att åka hem för mig och resten av Lekis 4. Jag har varit på Lekis nu i 27 dagar utan att lämna holmen. Jag har inte behövt laga mat, jag har haft orsak för stadig dagsrutin och jag har varit omringad av människor. Imorgon ändrar allt detta – det återstår att se hur det blir för min del.

Trots att människorna och upplevelserna omkring en försvinner, så försvinner inte minnen, bilder, vänner o annat sånt som känns viktigt. Skillnaden till den vanliga varianten av bakfylla är att, trots att man har Lekiskrapula ångrar man inte en sekund av det som hänt.

Något speciellt är det ju helt tydligt med Lekholmen.

-Kim

Publicerad i Matteus Ungdom

Regn och nya vänner…

Lekis 4 har blivit drabbat av en till regnig dag, vilket förstås försvårar att bygga upp en bra gemenskap eftersom många ute aktiviteter måste inställas. 

Det dåliga vädret påverkar också mångas ork och inställning till att vara på läger. Det är ju inte så kul att måsta sitta inne hela tiden och springa ute i regnet när man ska från stuga till stuga.

Så jag vände mig till konfirmanderna för att fråga vad de tycker om det dåliga vädret och gemenskapen på vårt läger.

Konfirmanderna Kalle och Joel tycker att man absolut kan hitta nya vänner och ha det roligt fastän det regnar. De berättar att de brukar t.ex. spela kort eller diskutera med andra. Båda säger att de hittat många nya vänner på lägret och att alla varit väldigt positivt inställda till varandra. Deras tips för att hitta nya vänner på läger är att modigt gå fram till andra, uttrycka sina åsikter och att våga vara öppen till allt.

Joel och Kalle

Vi får hoppas att det blir bättre väder igen så att vi kan njuta av de sista läger dagarna för fullt. 

– Vuxenledare Ullis

Publicerad i Matteus Ungdom

Att dela holme med andra församlingar

Matteus, Johannes, Petrus.

Inte en lista på evangelier, inte en fullkomlig lista på lärjungar, utan en lista på de svenskspråkiga församlingarna i Helsingfors. Dessutom också en lista på församlingar med läger på Lekholmen under somrarna.

Ett skribaläger är ganska sällan ensam på holmen. Ibland pågår två av våra Matteusläger samtidigt (som det för mesta dels varit under Matteus lägerperiod i år), men ibland delar man holmen med ett läger från någondera av de två andra församlingarna. Lekis 1 delade först holmen med ett Johannesläger, och just nu har Petrus ett läger samtidigt som Lekis 4 närmar sig sitt slut. (På bilden ser ni mig och Ida från Petrus Församling, vars Läger 2 är på holmen samtidigt med Matteus Lekis 4)

Att ha två egna läger samtidigt är ju nyttigt på flera sätt – gemensamma scheman, utrymmesplanering och annan planering mellan lägren är på många sätt smidigare och man känner (åtminstone nästan) alla som springer runt på holmen. Man behöver inte heller fundera på lägerkansli eller olika vanor och system som de olika församlingarna har på sina läger, och hur man får dem och hänga ihop.

Samtidigt så finns det en hel massa bra sidor med att ha ett annat läger på holmen samtidigt.

Det blir lätt så att man lever i en skribabubbla – inte bara nu under corona, men annars också. Att bara se ett sätt att ha skribaläger kan leda till att inte kunna utveckla sin egen verksamhet lika effektivt. Att se på ett annat system från sidan ger idéer, tankar och hjälper med att hitta på saker som man kunde göra annorlunda.

Det andra som är riktigt coolt med att dela holmen med obekanta typer är att de inte länge förblir obekanta. Man får en chans att både lära känna nya människor och att lite umgås med andra bekanta som man kanske inte annars träffar väldigt ofta. Själv har jag lärt mig känna en hel del fantastiska människor både från Petrus och Johannes församling, och jag njuter av att se dem yra runt på Lekis samtidigt med mig. Antagligen skulle jag t.ex. inte känna Ida om inte vi varit på Lekis samtidigt ett antal gånger. Många av dem man lär känna är (eller hoppeligen blir) såna man kan hänga med utanför lekholmen också!

På ett sett motiverar närvaron av ”utomstående” också till bättre jobb. Man vill ju att ens egen församlings ungdomsarbete ser bra ut, så man kämpar för att inte hålla på med allt för mycket dumheter och yrande, att inte missa tidtabeller och annat sånt. Kanske det leder till en mer kompakt helhet för våra läger (eller kanske inte).

Oavsett om det är ett annat Matteusläger eller någon av de andra som finns på holmen samtidigt med en själv, så skall fokuset ju ändå vara på det lägret man själv jobbar på, att det fungerar och att konfirmanderna trivs. Allt annat e ju en massa skoj extra :^)

/Kim

Publicerad i Matteus Ungdom

Om mobbning, kärlek och förlåtelse

I tisdags hade vi ”Det onda” som tema här på lägret. Ondska är något, som ingen oftast vill att finns, men som vi ändå på något sätt inte kan bli av med. (Någon form av ondska är det också att ”ondsk-dagen” inte kan infalla på en onsdag och bidra till en bra ordlek). Mobbning är ett av de första konkreta sätten som ondskan kryper in i en ung människas liv.

Under dagens thinkshow såg vi på en video, med citat från en undersökning som Matteusungdomar gjorde för ett par år sedan. Undersökningen handlade om just mobbning och de som deltog fick berätta om sina erfarenheter gällande ämnet. Citaten förde fram de mobbades röster, men med fanns även citat från människor som hade mobbat andra, någondera direkt eller indirekt. Bland mobbarna på videon fanns det flera, som först senare i livet hade insett, att deras beteende kanske hade ärrat någon för livet.

Under våra thinkshower brukar vi också ha ett segment som vi kallar ”Prästen mot väggen”. Där får vår skribapräst Patricia svara på knepiga frågor om tron och livet i allmänhet. En av frågorna som Patricia under ondsk-dagen fick svara på handlade om vad det ondaste just hon har gjort i sitt liv var. Patricia svarade att det ondaste hon gjort kanske var något, som hon inte visste om att hade skadat någon annan och som hon därför inte har kunnat ångra eller be om förlåtelse för.

Inom kristendomen finns tanken om att ondskan i världen beror på människans fria vilja. Fria viljan finns till för att vi ska kunna älska varandra, för om kärleken inte är ett fritt val så kan den inte heller vara äkta. Vi alla gör saker som är fel, men om vi ångrar och bekänner dem, så kan vi få förlåtelse av Gud och varandra. Förlåtelsen, en andra chans, och kärleken mot våra medmänniskor är kristendomens främsta vapen emot ondskan vi har i vår värld.

Jag kände igen mig i denhär videon med mobbningscitat, bland just dem som varit ovetande till en början. Det fanns en kille på vår klass i lågstadiet som var lite annorlunda. Han började lätt skratta och därför tyckte jag om att berätta mer eller mindre roliga historier åt honom, ofta vid ganska opassande tillfällen. Först många år efter att våra vägar skildes åt, insåg jag att han faktiskt ofta bad mig att sluta och antagligen inte alls tyckte om det att han inte kunde sluta skratta. Jag har aldrig fått möjligheten att be om förlåtelse för vad jag gjorde, men ångrat mig har jag nog gjort i stora mängder.

Mobbning kan i värsta fall ge ärr för livet, medan mobbaren inte heller vinner något. Oftast bottnar mobbningen i mobbarens osäkerhet eller ovetskap och känns inte bra för hen heller. Ändå är det något som ihärdigt sitter fast i vår vardag. Under thinkshowen såg vi också en annan video, där ett gäng högstadieungdomar testade på ifall utomstående ingriper i simulerade mobbningssituationer. Resultatet var hoppingivande, alla vuxna som blev utsatta för dolda kameran valde också att konkret ingripa i situationerna. Kärleksfulla handlingar är det bästa vapnet vi har mot det onda.

Några sista ord. Den som mobbar är lika mycket människa som vi alla andra och bär helt säkert på ett eget bagage som lett hen till situationen hen är i. Var där för den som blir utsatt för mobbning, men glöm inte att möta också mobbaren med kärlek. Det kan vara allt som behövs för att den onda cirkeln ska brytas

-Ville, ledare på Lekis 4

Publicerad i Matteus Ungdom

Vad lär man sig på en skriba?

Ibland när man frågar våra konfirmander vad de har tyckt om undervisningen, ser de förvånade ut och menar att vi väl inte har haft någon undervisning… Det de säkert tänker är att undervisningen har varit annorlunda än de är vana med från skolan.

I Matteusskriban tycker vi att det viktiga är att det vi pratar om skall vara relevant för konfirmanderna och vi försöker utgå från deras frågor. Vi väcker tankar och aktualiserar olika teman genom Thinkshower och vi bearbetar intrycken i olika diskussionsgrupper – både såna där konfirmanderna diskuterar med vuxna och såna där de diskuterar sinsemellan.

Om vårt undervisningstänk är bra eller dåligt kan man ha olika åsikter om. Ärligt talat blir många teman obehandlade, men å andra sidan säger de flesta ungdomar i feedbacken att deras tro/livsåskådning utvecklats under skriban.

Patricia/skribapräst på sommarens läger

Vi diskuterar mycket – mest utomhus den här sommaren.
Vem tror du att Jesus var – en god lärare, ond, galen eller Gud son?
Positiva formuleringar av de 10 budorden.