Publicerad i Matteus Ungdom

“Int va de så paha”

Måndag 1Idag har vi kommit igång på riktigt – både med skidandet och med skriban. Skidvädret överraskade positivt – sol och perfekta backar från morgonen. Att vi hade möjlighet att komma ända upp till toppen den första skiddagen är ovanligt!

På eftermiddagen började konfirmandernas undervisning. Vi startade med att fundera på vad tro är och hur våra livsåskådningar har uppkommit. De flesta konstaterade att man ofta ärver sin tro/livsåskådning av en förälder eller en lärare. Kanske en av skribans uppgifter är att lite röra i arvet och att locka till att tänka igenom det hela?

I skribagrupperna målades gudsbilder. Det är lika fascinerande varje gång att se hur olika vi tänker oss Gud. När man ser på bilderna kan man inte låta bli att slås av att det verkligen är olika lätt/svårt att tro på Gud beronede på vad man har för gudsbild.

Hört i konfirmandkorridorerna efter dagens undervisningspass; “Int va de så paha”. Vi bestämde oss för att ta det som god feedback. 

Nu tar vi natt! /Ledarteamet på Matteus Åreläger 2020

Publicerad i Matteus Ungdom

Bussresan som skulle leda till vintern

Efter en lång resa är vi äntligen framme på Fjällsätra lägergård i Åre! Vi har rest ganska jämnt ett dygn – först buss från Helsingfors till Åbo, sen båt till Stockholm och nu har vi suttit ungefär 10 timmar i buss upp till Åre. 

Bussresan gick smidigt även om den var lång. Gänget sov, lyssnade på musik, spelade, lyssnade på ljudböcker och såg filmer.

Ju längre vi körde, desto mera snö fanns det längs vägrenarna, men det ösregnade hela vägen så det idylliska vinterlandskap vi hade förväntat oss uteblev. Hoppas på kallare väder de kommande dagarna!

Hälsingar från Åre!

Patricia & 40 andra Matteushjärtade

 

Publicerad i Matteus Ungdom

En skribasommar är över

Sista båten med konfirmander har lämnat Lekis och ett lugn lägger sig över ön. Eller åtminstone i teorin. Ännu pågår här ett barnläger och snart kommer Sportlovskonfirmanderna ut och testar på skärgårdsskriba för en kväll…

Men Lekis 4 har åkt hem och även om jag är trött så är jag mest tacksam över allt det fina jag har fått vara med om, alla spännande samtal, roliga minnen och djupa funderingar som jag fått vara med om tillsammans med konfirmanderna.

Jag säger det ofta, men jag har världens bästa jobb .och ärligt talat så skulle jag utan att tveka hoppa på ett nytt läger efter ett par dagars sömn. Nu blir det istället en lång väntan på nästa sommar igen. Om man då inte räknar att vi ska på skribaweekend till Lekis snart och att det blir förmodligen en Åre skriba också… men ni fattar vad jag menar!

Men Lekisskriban är over and out för den här gången! Tack alla fantastiska ledare, unga ledare, hjälpisar och konfirmander som varit med och gjort den här sommaren till en fantastiskt fin sommarl

.

Publicerad i Matteus Ungdom

Vem har vi ansvar för?

I går funderade vi på vårt ansvar på lägret. Vad är det egentligen som vi har ansvar för? Har vi ansvar för bara oss själva och våra kompisar samt familj, eller har vi också ansvar för naturen och människor i andra länder? Vi diskuterade även om ansvaret att vi skall ta hand om varandra och behandla våra medmänniskor med respekt och jämlikt.

Konfirmanderna fick även bekanta sej lite med diakoni och vad det är, hur man kan hjälpa människor med problem som kan uppstå i riktiga livet; hur skall man bemöta en missbrukare, en mobbad, tiggare, en ensam åldring eller någon som blivit utsatt för familjevåld?

Det här är viktiga frågor att fundera på, det är bra att man redan på skriban får en chans att tala om vad det där med att ta ansvar innebär.

– Solina
IMG_7140

Publicerad i Matteus Ungdom

Besök på holmen

Besöksdagen är en spännande dag för många. Lägerbubblan spräcks när föräldrar, far- och morföräldrar, syskon, faddrar, hundar och andra nära och kära stiger i land, ivriga på att se hur just deras konfirmand har det. För många är dagens utmaning att få sitt lägerjag, som kommer fram bland kompisar, att gå ihop med den sida man visar av sig där hemma.

 

Skriban är en milstolpe i den ungas liv. Det är nu man börjar bli mer och mer självständig o ta sina första steg mot vuxenlivet. För vissa är skribalägret en början på djupa funderingar om tro och liv, för vissa är det en fortsättning. Gemensamt för alla är ändå att det inte tar slut här. Det är här vägen börjar på allvar och då är det otroligt värdefullt att ha någon som stöder en under det här viktiga brytningsskedet. 

 

Det är något fint med hur föräldrar och andra nära och kära också får delta i en liten bit av lägret. Man kan se det som försmak på framtiden. Den unga börjar gå sin egen väg, men alla de som följt med på livsresan så här långt finns ändå med på ett hörn, för att visa att man inte behöver gå ensam. Att man ibland kan stanna upp och spela volleyboll tillsammans. Och sen efter det fortsätta resan igen. 

 

-Ville4