Skriftskola handlar inte bara om att komma underfund med hur man skall förhålla sig till Gud. Det handlar mycket om hur man skall kunna bli mera av det man kan vara. I dag har fokus varit dels på hurdan Guds plan är för att hjälpa oss, men också på det som är svårt och tungt att bära – och hur Gud handlar för att hela oss.
En dag på skriban innehåller mycket: Olika grupper där frågor formuleras, där olika områden ventileras; Verkstäder där man jobbar praktiskt samtidigt som olika frågeställningar bollas.
Personligen är jag så oerhört glad över möjligheten att få lyssna till alla de här unga mänskorna. Vid den diskussionsgrupp som jag idag ledde, fick jag igen belägg för, att de som säger att ungdomar är likgiltiga och inte klarar av att reflektera, har fel. Jag är så fascinerad av att få lyssna till djupa och mogna resonemang kring livet och allt som påverkar det – också om Guds plats i helheten. Det är en förmån. Vilka fina ungdomar vi har.
Vid aftonandakten idag var det många som gick fram till de olika bönestationerna, för att tända ljus, knyta in böner i böneväggen…Och en del återvände också till dopkällan och genom det till sitt eget dop. Kanske det har en betydelse. Fortfarande. På olika sätt lyfter skriban fram möjligheten att bekräfta vad dopet betyder i ens eget liv.
I Lekholmens kapell utgör naturen en altartavla. Guds närvaro blir mycket påtagliga för många, just här. Kanske är det därför som många vill återvända till holmen, för att få erfara en Gudsnärvaro. En närvaro som gör oss mänskor hela. Som hjälper oss att bli något mera. Bli det Gud har avsett oss att vara.
Stefan Forsén
Matteus Ungdom 