Den första gången jag själv kom till Lekholmen ligger rätt långt tillbaka i tiden. Jag minns att det var en regnig dag, och jag minns att det kändes rätt främmande. Men snabbt blev Lekholmen en viktig plats för mig – och det är den fortfarande idag.
Det är så fascinerande att möta nya konfirmander. Genom åren har det blivit rätt många grupper som har kommit. Men den där känslan av förväntan, att få upptäcka alla spännande personligheter som samsas i samma grupp – Den känslan är alltid lika stark.
På läger blir man alltid förvandlad. Kanske beror det på att ett liv tillsammans med så många andra som man lever så tätt inpå, medför att man blir mera sårbar, man blir litet mindre på sin vakt och vågar vara litet mera sig själv.
Men på Lekholmen beror det väl nog också på att vi alla kommer hit med en gemensam strävan: att lära känna oss själva bättre och att lära känna den Gud som vi hoppas och tror att är intresserad av oss.
Det är många som har kommit till kapellet på Lekholmen för att utforska hurdan Gud kan tänkas vara, men istället har funnit att de har fått möta Guds sanning om dem själva. En verklighet som handlar om kärlek utan villkor. Guds kärlek, som ger också oss förmågan att älska. Det är den speciella upplevelsen det handlar om när ett nytt läger börjar. Förmånen att vara med och se när Guds kärlek blir en verklighet för en ny grupp av unga mänskor.
Gud. Välsigna dem alla!
Matteus Ungdom 