Besöksdagen är en spännande dag för många. Lägerbubblan spräcks när föräldrar, far- och morföräldrar, syskon, faddrar, hundar och andra nära och kära stiger i land, ivriga på att se hur just deras konfirmand har det. För många är dagens utmaning att få sitt lägerjag, som kommer fram bland kompisar, att gå ihop med den sida man visar av sig där hemma.
Skriban är en milstolpe i den ungas liv. Det är nu man börjar bli mer och mer självständig o ta sina första steg mot vuxenlivet. För vissa är skribalägret en början på djupa funderingar om tro och liv, för vissa är det en fortsättning. Gemensamt för alla är ändå att det inte tar slut här. Det är här vägen börjar på allvar och då är det otroligt värdefullt att ha någon som stöder en under det här viktiga brytningsskedet.
Det är något fint med hur föräldrar och andra nära och kära också får delta i en liten bit av lägret. Man kan se det som försmak på framtiden. Den unga börjar gå sin egen väg, men alla de som följt med på livsresan så här långt finns ändå med på ett hörn, för att visa att man inte behöver gå ensam. Att man ibland kan stanna upp och spela volleyboll tillsammans. Och sen efter det fortsätta resan igen.
-Ville
Matteus Ungdom 