En stor del av det som gör fiilisen på Lekis till just lekisfiilis är musiken. Musiken finns med i det mesta vi gör här. Musikvideor används som en del av undervisningen, innan vi äter sjunger vi ”Glädjens herre var en gäst vid vårt bord idag…”, i andakterna sjunger vi tillsammans under bönevandringen och vi avslutar dagen med att sjunga vår ”natisång” ute på klipporna eller på sandstranden. Ibland ekar ”Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord…” från toakön, och alltid är det någon som går omkring med en bärbar högtalare och spelar finsk iskelmä, 90-talspop eller låten som spelades i thinkshowen dagen innan. Under både volleybollsmatcher och voffelparty ekar musiken ut över holmen och bidrar till stämningen.
De omtyckta skribasångerna är en viktig del av våra stämningsfulla kvällsandakter och de äldre ungdomarna vill sjunga just den sången som bidrog till att deras egen skribaupplevelse blev så speciell. Ju längre lägret lider desto fler ungdomar är det som hänger med och musicerar under andakterna.
Under ett av dagens pass övar konfirmanderna in en sång som de leder på morgonandakten följande dag. Det är ofta lite nervositet i luften när passet börjar. Att ställa sig upp och sjunga eller spela framför andra är utanför de flestas bekvämlighetszon. Men när vi gör det tillsammans och fokuserar på gemenskapen och fiilisen försvinner spänningen ganska fort. ”Jag vill inte sjunga, jag kan inte, jag tänker sen inte sjunga” sa en konfirmand innan passet började. Följande morgon stod hen på scenen i kapellet tillsammans med några andra och ledde sången för hela lägret.
En av de sånger som blivit mest omtyckt och som alltid sjungs i slutet av våra mässor är Välsignelsen. Och jag förstår varför den blivit så populär bland ungdomarna. Dels är det en vacker sång. Men Främst är det så otroligt fint och mäktigt när alla – konfirmander, hjälpisar och ledare – tillsammans stämmer in och sjunger: ”Herren välsigne dig och bevare dig, låte sitt ansikte lysa och vare dig nådig, Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”
Och när du åker från holmen är det alltid någon som står på bryggan och sjunger: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du.”
Daniela, vuxenledare



