Författare: patriciahognabba

Idag har vi kommit igång på riktigt – både med skidandet och med skriban. Skidvädret överraskade positivt – sol och perfekta backar från morgonen. Att vi hade möjlighet att komma ända upp till toppen den första skiddagen är ovanligt!

På eftermiddagen började konfirmandernas undervisning. Vi startade med att fundera på vad tro är och hur våra livsåskådningar har uppkommit. De flesta konstaterade att man ofta ärver sin tro/livsåskådning av en förälder eller en lärare. Kanske en av skribans uppgifter är att lite röra i arvet och att locka till att tänka igenom det hela?

I skribagrupperna målades gudsbilder. Det är lika fascinerande varje gång att se hur olika vi tänker oss Gud. När man ser på bilderna kan man inte låta bli att slås av att det verkligen är olika lätt/svårt att tro på Gud beronede på vad man har för gudsbild.

Hört i konfirmandkorridorerna efter dagens undervisningspass; “Int va de så paha”. Vi bestämde oss för att ta det som god feedback. 

Nu tar vi natt! /Ledarteamet på Matteus Åreläger 2020

Efter en lång resa är vi äntligen framme på Fjällsätra lägergård i Åre! Vi har rest ganska jämnt ett dygn – först buss från Helsingfors till Åbo, sen båt till Stockholm och nu har vi suttit ungefär 10 timmar i buss upp till Åre. 

Bussresan gick smidigt även om den var lång. Gänget sov, lyssnade på musik, spelade, lyssnade på ljudböcker och såg filmer.

Ju längre vi körde, desto mera snö fanns det längs vägrenarna, men det ösregnade hela vägen så det idylliska vinterlandskap vi hade förväntat oss uteblev. Hoppas på kallare väder de kommande dagarna!

Hälsingar från Åre!

Patricia & 40 andra Matteushjärtade

 

Hälften av gruppen säger att de tänker på den dagligen. Den andra hälften säger att de förtränger den. Nästan alla har mött den. Alla skulle vilja skjuta fram den. Vad har vi pratat om idag? Döden.

Jag tror att ämnen blir mindre skrämmande om man pratar om dem. Vi behöver våga prata om våra rädslor och vi behöver våga prata om sånt vi inte vet något om. Jag tror att det är svårast att prata om döden när man är mitt inne i att ha den för nära – att det är lättare att handskas med den i förväg. Därför har vi med konfirmanderna idag stannat upp inför döden. Vi har funderat på om vi är mera rädda för den egna eller andras död. Vi har funderat på vad som händer efter döden och vi har funderat på huruvida människan har rätt att påverka sin egen (eller andras) livslängd. Vi har också funderat på vad kristendomens “himmel” väcker för tankar. Många tycker att det är svårt att tro på gyllene gator uppe bland molnen. De som har den starkaste himla-tron har ofta en mer abstrakt bild av himlen – “ett helt annat slags tillstånd. Typ samma förändring som när man föds.”

Igen en dag att vara tacksam över – fylld är fina möten och värdefulla samtal.

Patricia Högnabba