Publicerad i Matteus Ungdom

Lekis 1 konfirmanderna har anlänt!

En båt kommer lastad med ett gäng förväntansfulla ungdomar. Solen skiner. Hjälpisarna hälsar dem välkomna. Glädje och spänning. Hur kommer det att bli? 

Efter några timmar står hela hopen samlad på sportplanen och speedfriendar med varann. Sorlet av diskussionerna om favoritfilm, bästa sommarminnet, vad man gillar göra på vintrar får mej att tro att de känt varann i en vecka. 

Under första dagen har konfirmanderna hunnit delta i en Thinkshow, i ett diskussionspass, träffat sin lägerfadder, jobbat i skribagrupper med hjälpisarna, badat bastu, ätit och firat andakt och natistund.

Hört under dagen: “Jag visste inte att han var så smart!”, “Jag hittar inte tillbaka till min stuga”(stugan hittades), “Finns det ett räck så jag inte trillar ner från övre sängen” (räcket fixades), “Här är bättre än jag hade väntat mej”.

Förvirring, positiva överraskningar, trygghet och glädje. Det här blir nog bra!

Tonja, lägerledare

Speedfriending. Foto Tiffany Romar
Publicerad i Matteus Ungdom

Lekissommaren 2022 är här!

Årets Lekissommar inleddes i söndags, då en del personal kom ut till Lekholmen. På måndagen fick de sällskap av ett Petrusläger och ett stort gäng Matteusledare. På Lekis pågår alltså en massa olika verksamhet på samma gång – två olika skribaläger och holmens öppna verksamhet kompletteras av folk som gör dagsutflykter eller kommer till holmen för att delta i dagläger eller musiklek. Kom på besök du också! Mer info om själva holmen och dens verksamhet hittar du på http://www.lekholmen.fi. Nu väntar Matteusarna på att konfirmanderna skall komma ut – allt är så fixat det kan vara i det här läget på sommarens första läger. /Patricia, Matteus vuxenledare

Solnedgången – en orsak att komma ut till Lekis. Bild Daniel Jakobsson.
Publicerad i Matteus Ungdom

Dagens ungdom…

…är helt underbara.

Klockan är 0200 på sista natten på Matteus sista skribaläger för i år och jag skriver några sammanfattande rader innan jag får några timmars sömn inför att vi ska packa oss hem.

En del blir skräckslagna av tanken att vistas en månad med 50 tonåringar på läger. Men det är nog bara för att de inte testat. Vad kan va vackrare än Hjälpisar som håller fina tal till sina konfirmander en sista kväll, eller konfirmander som säger att deras tro har fått konturer och blivit starkare.

Det känns surt att åka hem i morgon. Jag hade LÄTT velat va minst en månad till men det blir ett fint minne att plocka fram i höstrusket när vi satt i kapellet och jag hörde ungdomarna be böner för varandra. Det hördes på dem att de menade vartenda ord.

Publicerad i Matteus Ungdom

Lekiskrapula

En del av er vet känslan av att inte må bra dagen efter att ha njutit av föregående kväll. Det känns kanske tomt, illa eller allmänt som en känsla som är både svår att undvika och att få bort.

Lekis har en egen variant av det.

Nej, vi ledare sitter inte uppe i sakristian och dricker nattvardsvin – jag talar om ett koncept jag först hörde namnet till när jag var andra-års hjälpis. Ett koncept som kallas Lekiskrapula.

Varje år, efter att man sagt farväl åt ett läger och tagit sig hem så lider många ungdomar av en tom känsla. En social bakfylla kan man väl kalla det. Man har just spenderat många dagar tillsammans med tiotals trevliga människor, delat nästan varje stund under dessa dagar med varandra i både skratt och gråt, och haft massor att göra varendaste en timme.

Och ett-tu-tre tar det slut. Man behöver inte längre vakna 9.00 för att hinna på morgonandakt, man behöver inte längre rusa från ett diskussionspass till sportplanen för att leka, och man behöver inte längre sitta och skratta under möten flera gånger under dagen.

Inte bara ”behöver inte”, man helt enkelt kan inte.

Vardagen, speciellt under korona, ser ganska annorlunda ut än livet på ett skribaläger. Övergången är väldigt snabb och det blir en sorts chock för hjärnan och kroppen. Man kanske inser hur trött man är, hur lite man har att göra eller kanske man inser hur mycket man har väntat på att få en längre stund ensam.

Det är det som kallas Lekiskrapula. Och jag har inte varit med om en ända gång då jag inte haft en sån känsla när jag tagit mig hem.

Jag frågade också Tonje om hon någonsin haft Lekiskrapula. Hon behövde inte tänka en sekund, som om det var en självklarhet att alla har det.

Imorgon är det dags att åka hem för mig och resten av Lekis 4. Jag har varit på Lekis nu i 27 dagar utan att lämna holmen. Jag har inte behövt laga mat, jag har haft orsak för stadig dagsrutin och jag har varit omringad av människor. Imorgon ändrar allt detta – det återstår att se hur det blir för min del.

Trots att människorna och upplevelserna omkring en försvinner, så försvinner inte minnen, bilder, vänner o annat sånt som känns viktigt. Skillnaden till den vanliga varianten av bakfylla är att, trots att man har Lekiskrapula ångrar man inte en sekund av det som hänt.

Något speciellt är det ju helt tydligt med Lekholmen.

-Kim

Publicerad i Matteus Ungdom

Regn och nya vänner…

Lekis 4 har blivit drabbat av en till regnig dag, vilket förstås försvårar att bygga upp en bra gemenskap eftersom många ute aktiviteter måste inställas. 

Det dåliga vädret påverkar också mångas ork och inställning till att vara på läger. Det är ju inte så kul att måsta sitta inne hela tiden och springa ute i regnet när man ska från stuga till stuga.

Så jag vände mig till konfirmanderna för att fråga vad de tycker om det dåliga vädret och gemenskapen på vårt läger.

Konfirmanderna Kalle och Joel tycker att man absolut kan hitta nya vänner och ha det roligt fastän det regnar. De berättar att de brukar t.ex. spela kort eller diskutera med andra. Båda säger att de hittat många nya vänner på lägret och att alla varit väldigt positivt inställda till varandra. Deras tips för att hitta nya vänner på läger är att modigt gå fram till andra, uttrycka sina åsikter och att våga vara öppen till allt.

Joel och Kalle

Vi får hoppas att det blir bättre väder igen så att vi kan njuta av de sista läger dagarna för fullt. 

– Vuxenledare Ullis