Så är vi slutligen framme vid det som vi kallar sista hela dagen i och med att morgondagen, som egentligen är lägrets sista dag, bara går ut på att städa och ge sig av. Man kan lugnt konstatera att vi gör skäl för att kalla det sista hela dagen, åtminstone jag tycker att 8-02 kvalificerar som hel dag, om inte mer.
Vad har vi då gjort idag? Den började relativt (rentav ovanligt) vanligt med frukost, andakt, morgonpass och hjälpistimme. Inget ovanligt där förutom att alla hela tiden försökte ta till vara på all tid vi hade kvar. Storsamlingen var kanske till och med bättre än vanligt, då rollerna var lite ombytta och två hjälpisar intervjuade Osse, Patricia och Daniel istället för tvärtom. Temat för dagen och storsamlingen var Vår tro, och såväl frågor som svar var imponerande. Nämnas kan att storsamlingen kom igång lite senare än vanligt, för även fantastiska ledare kan råka ut för tekniska problem, särskilt under de dagar då man har minst med tid för sånt.
Efter eftermiddagens verkstäder, som det eventuellt kommer att bloggas om, var det dags för ett stafettcentrerat lekpass. Gänget delades in i 5 grupper som tävlade mot varandra i några olika stafettgrenar och kämpade om det utlovade priset. Endast vinnarna fick pris denna gång, men jag tror att även de som inte vann känner att de fått tillräckligt med godis idag…
Efter middagen och kvällens diskussionspass var det dags för den sista veckomässan för detta läger och personligen tycker jag det var bästa mässan hittills. Temat för mässan var gemenskap, och det är något som Osse helt uppenbart har erfarenhet av – särskilt lekisgemenskap. Efter mässan riggades en liten scen upp utanför kosthållet, eller Kostis, och ungefär klockan 22 började vårt sista kvällen-program. Jag ska inte gå in på detaljer i detta fantastiska evenemang men till programmet hörde tävlingar, uppträdanden, bildspel, traditionella (som första årets lekis-ledare kan jag inte uttala mig om äktheten i detta påstående) lekis-subit, bra musik, glass, lekar och en hel del godis. Kvällen avslutades med en fin ljusandakt.
Klockan är snart tre och en trött ungdomsledare tänker med oro på alla grejer som samlats för dessa tre läger och som nu ska packas ihop och föras bort. Jag tror att detta blogginlägg får klara sig utan bilder. Morgondagen kommer att bli tung nog i alla fall.
Hur som helst tackar jag alla deltagare, hjälpisar, assistenter, präst och övriga nödvändiga för ett fantastiskt läger. Jag tackar också holmen och alla som rört sig här för sommaren och alla fina möten vi fått vara en del av. Om Gud vill ses vi säkert här igen nån gång! 🙂
-ungdomsledaren Pontus, over and out
Matteus Ungdom 