En vecka går fort. Speciellt när programmet är intensivt och dagarna fyllda med en massa olika programpunkter. Men nu närmar sig den sista kvällen av Lekis 3-lägret. Efter att i en veckas tid ha byggt upp en gemenskap som kretsat kring både allvar och lek är det för de flesta vemodigt att lämna holmen. Eller som en konfirmand uttryckte det: skönt att slippa hem, men nog skulle man vilja stannat längre.
Lekholmen är dessutom en helt fantastisk miljö att vistas i. Vi har upplevt morgnar som denna
och hållit natistund i sådana här solnedgångar:
Diskussionerna har varit djupa, thinkshowerna manat till eftertanke men har också lockat fram hjärtliga skrattsalvor. Vi har försökt hålla oss i coronabubblor så att lägret inomhus bara umgås inbördes. Eftersom Patricia bytt läger kunde vi under sista thinkshowen int längre ställa prästen mot väggen, utan hamnade att ställa henne bakom istället.
Tack alla för ett roligt, givande, berikande och helt härligt läger. Flera gånger har jag under veckan önskat att skribalägrena hade varit såna här också när jag själv var konfirmand för ca ettusenfemhundratrettionio år sedan.
/Niels
Matteus Ungdom 