Publicerad i Matteus Ungdom

Om mobbning, kärlek och förlåtelse

I tisdags hade vi ”Det onda” som tema här på lägret. Ondska är något, som ingen oftast vill att finns, men som vi ändå på något sätt inte kan bli av med. (Någon form av ondska är det också att ”ondsk-dagen” inte kan infalla på en onsdag och bidra till en bra ordlek). Mobbning är ett av de första konkreta sätten som ondskan kryper in i en ung människas liv.

Under dagens thinkshow såg vi på en video, med citat från en undersökning som Matteusungdomar gjorde för ett par år sedan. Undersökningen handlade om just mobbning och de som deltog fick berätta om sina erfarenheter gällande ämnet. Citaten förde fram de mobbades röster, men med fanns även citat från människor som hade mobbat andra, någondera direkt eller indirekt. Bland mobbarna på videon fanns det flera, som först senare i livet hade insett, att deras beteende kanske hade ärrat någon för livet.

Under våra thinkshower brukar vi också ha ett segment som vi kallar ”Prästen mot väggen”. Där får vår skribapräst Patricia svara på knepiga frågor om tron och livet i allmänhet. En av frågorna som Patricia under ondsk-dagen fick svara på handlade om vad det ondaste just hon har gjort i sitt liv var. Patricia svarade att det ondaste hon gjort kanske var något, som hon inte visste om att hade skadat någon annan och som hon därför inte har kunnat ångra eller be om förlåtelse för.

Inom kristendomen finns tanken om att ondskan i världen beror på människans fria vilja. Fria viljan finns till för att vi ska kunna älska varandra, för om kärleken inte är ett fritt val så kan den inte heller vara äkta. Vi alla gör saker som är fel, men om vi ångrar och bekänner dem, så kan vi få förlåtelse av Gud och varandra. Förlåtelsen, en andra chans, och kärleken mot våra medmänniskor är kristendomens främsta vapen emot ondskan vi har i vår värld.

Jag kände igen mig i denhär videon med mobbningscitat, bland just dem som varit ovetande till en början. Det fanns en kille på vår klass i lågstadiet som var lite annorlunda. Han började lätt skratta och därför tyckte jag om att berätta mer eller mindre roliga historier åt honom, ofta vid ganska opassande tillfällen. Först många år efter att våra vägar skildes åt, insåg jag att han faktiskt ofta bad mig att sluta och antagligen inte alls tyckte om det att han inte kunde sluta skratta. Jag har aldrig fått möjligheten att be om förlåtelse för vad jag gjorde, men ångrat mig har jag nog gjort i stora mängder.

Mobbning kan i värsta fall ge ärr för livet, medan mobbaren inte heller vinner något. Oftast bottnar mobbningen i mobbarens osäkerhet eller ovetskap och känns inte bra för hen heller. Ändå är det något som ihärdigt sitter fast i vår vardag. Under thinkshowen såg vi också en annan video, där ett gäng högstadieungdomar testade på ifall utomstående ingriper i simulerade mobbningssituationer. Resultatet var hoppingivande, alla vuxna som blev utsatta för dolda kameran valde också att konkret ingripa i situationerna. Kärleksfulla handlingar är det bästa vapnet vi har mot det onda.

Några sista ord. Den som mobbar är lika mycket människa som vi alla andra och bär helt säkert på ett eget bagage som lett hen till situationen hen är i. Var där för den som blir utsatt för mobbning, men glöm inte att möta också mobbaren med kärlek. Det kan vara allt som behövs för att den onda cirkeln ska brytas

-Ville, ledare på Lekis 4

Författare:

Matteus Ungdom är namnet för den samlade ungdomsverksamheten i Matteus församling i Helsingfors. Vill du komma i kontakt med oss så kan du skicka ett mail till matteus.ungdom@gmail.com.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s