Nytt läger med nya upplevelser, insikter och rosa moln i horisonten. Det är vad som väntar mig, när jag packar för Lekis 3, Matteus tredje skribaläger på Lekholmen i år. Jag har varit på läger i ganska många somrar nu, och skulle våga påstå att jag i mina vuxenledarskor börjar känna att jag har helt okej koll på vad som ska hända och på vilket sätt det ska ske på ett skribaläger. Ofta är lägren ganska lika i grund och botten. Det finns ett noggrannt schema varje gång, programpunkterna kan ändra en del, men i stort sett är innehållet samma. Kristendomens poäng har ju ändå hållits tämligen oförändrad i give or take 2000 år, så budskapet är ju samma, läger ut och läger in. Men det finns en variabel som är unik varje läger.
Varje läger skapas egentligen av dom som deltar. Konfirmanderna, hjälpisarna och alla andra ledare, som navigerar holmen, kristendomen och lägerschemat bäst dom kan, tillsammans. Jag tror att man oberoende läger- eller ledarerfarenhet alltid får bli överraskad av det som kan hända på holmen i en vecka, för inget läger hittills har varit det andra likt. Det är inte så noga, vad man kommer ihåg att packa. Det är inte så noga, hur bra man lyckats få sömnrytmen i skick. I slutändan spelar det inte en så stor roll, hur väl man preppat sej inför nytt skribaläger. Det kommer ändå knappast bli som man tänkt. Oftast blir det bättre.
Kvällen innan lägret sitter jag i soffan och funderar på kommande veckan och tänker tillbaka till mitt eget skribaläger. Min unga vuxenledare sa då att skribalägret är som ett litet liv, att det är som en bergodalbana, där vad som helst kan hända. Det stämde då, och det stämmer fortfarande. Så håll i hatten, tänker jag. Håll händer och fötter innanför åkvagnen, och håll hårt i hatten. Nu kör vi!
Tonje/vuxenledare
Matteus Ungdom 