Matteus Ungdom

En efter en kommer de in i kapellet på Lekholmen. Ännu en grupp av konfirmander ta del av den kristna trons grundsatser i form av talkshow, som sedan bearbetas i olika grupper och aktiviteter och diskussioner.
I dag var temat, den Helige Ande.

När jag sitter och väntar att bli inkallad i storsamlingen tänker jag på hur ett ämne kan bli både intressant och relevant när man bearbetar det på ett annorlunda sätt: Genom musik, filmklipp, samtal – som utgår från ungdomarnas egna referenser. Det fanns en tid när jag också hanterade konfirmandundervisningen genom att sitta tillsammans med ungdomarna i ett varmt rum i några timmar och föreläste. Hur inspirerande kan det bli? Samtidigt är jag medveten om att modellen med storsamling / talkshow förutsätter en rätt stor medarbetarskara med specialkunnande.

Twitterväggen fylls med kommentarer och frågor, och en del svar. Samtalet rör sig smidigt och röstningsapparaterna kommer till användning för att kartlägga vad ungdomarna anser, bl.a. när det gäller hur det är att förstå Anden. Hjälpisar uttalar sig och fördjupar och bearbetar frågeställningar under ledning av programledarna (av vilka den ena själv gick i skriba bara för några år sedan). Och så kör Vad säger prästen videovinjetten igång, jag välkomnas fram och igen en gång får jag möjligheten att reflektera kring frågor på storsamlingen, svara på frågor, kommentera röstningsresultat och se och kommentera film- och videoclip.

Det har fascinerat mig hur ofta konfirmander kan citera vad jag har sagt i storsamlingar och hur mycket av vår undervisning fungerar. Men framförallt är det så roligt. Jag gillar storsamlingar.

För många är bastun en av de finaste stunderna på lägret. För mig som svensk så är det väldigt ovanligt att man badar bastu nästan varje kväll på ett läger, men nu när jag upplevt det så skulle jag inte byta ut det.
Kanske är det så att bastuvärmen hjälper till att rensa tankarna efter våra fullspäckade dagar och gemenskapen är sällan så påtaglig och ärlig som i bastun.

Bra tänkt Finland!

Idag har sommarens sista läger kört igång. 26 konfirmander steg av båten på förmiddagen och alla som jag pratat med har varit nöjda med första dagen. På frågan hur lägret varit hittills fick jag oftast svaret ”roligt” och ett och annat ”helt okej”. Jag anade fort att konfirmanderna inte riktigt vet vad de ska förvänta sig. Vad gör man på skriban? De flesta som har gått skriban verkar tycka att det är kul, men kan det faktiskt vara det? Det ska bli kul att se om de förväntningar som ändå finns under ytan uppfylls eller om det här lägret blir helt annorlunda än någon tänkt sig. Jag kan med glädje konstatera att det här gänget är en grupp med mycket potential och jag ser med spänning fram emot ännu ett roligt och unikt läger här på Lekholmen.

På kvällens natistund fick alla berätta kort om det som varit bäst med dagen. Att träffa sina vänner, att träffa nya människor, gemenskapen, fritiden, simningen och det varma vädret är ett urval av de svar som kom. Imorgon är första hela dagen. Då tar vi nya tag, och kanske börjar man då få en inblick i vad skriban egentligen handlar om?

– Pontus